Positionsbestämning, två bäringar & utseglad distans
Om bara ett föremål finns att pejla kan en annan metod användas:
- Föremålet pejlas, bäringen rättas och ritas ut i kortet (A)
- Loggställning och/eller tiden noteras (A). Nu är en sak känd - vid en viss tidpunkt var vi är någonstans på bäringen/ortlinjen.
- En stund senare pejlas åter samma föremål; den nya bäringen rättas och ritas ut i kortet; logg och/eller tid noteras åter (B).
Nu vet vi mer; vi var någonstans på den första ortlinjen vid bildens logg 14, någonstans på den andra ortlinjen vid logg 17 och färdades därimellan längs en känd rättvisande kurs.
Kurslinjen i sjökortet, utritad innan resan började, visar en avsedd och önskad färdväg. Det är trevligt om vi är någonstans på den (då kunde den ju t.o.m. anses vara vår ortlinje) men sannolikt har styr- och kompassfel, vind och ström, gjort att vi är någonstans innanför eller utanför den.
Alltså har vi mellan pejlingarna möjligen kommit fram längs den utritade kurslinjen, men sannolikare längs en parallell linje mer eller mindre innanför eller utanför denna. Av bekvämlighetsskäl antas att vi har kommit fram längs den utritade kurslinjen.
Genom att parallellförflytta, transportera, den första pejlingen 3 M på den utritade kurslinjen (s.k. utseglad distans mellan pejlingarna) simuleras första pejlingen att vara samtidig med den andra! Vi finner vårt läge där den framtransporterade bäringen skär den senaste bäringen. Med facit i hand finns det bara en möjlig linje där de båda pejlingarna samt den mellanliggande kursen och distansen är möjliga att malla in - den verkliga kurslinjen (C).
Eftersom man under den seglade distansen mellan pejlingarna påverkas av vind, ström, styr-, kompass- och loggfel, blir positionen lite sämre än vid en krysspejling. Ju längre mellanliggande distans desto större fel.
