Last- eller Plimsollmärke

Vattnet fysikaliska egenskaper som temperatur och salthalt påverkar dess bärkraft.

Kallt vatten har en högre densitet än varmt vatten och således en större bärkraft. På samma sätt ökar bärkraften med ökad salthalt.

Plimsollmärke eller lastmärke är en uppmärkning av ett fartygs lastkapacitet, som markerar maximal nerlastning eller egentligen minsta fribord i förhållande till vattnets densitet och olika årstider. Årstiderna har betydelse vad gäller vindhastigheter och våghöjder, vilket lastmärket tar hänsyn till.

TF - Tropiskt sötvatten

F - Sötvatten

T - Tropiskt havsvatten

S - Sommar i havsvatten

W - Vinter i havsvatten

WNA - Vinter i Nordatlanten

Historia

Det officiella engelska namnet är International load line. Dess informella namn stammar från parlamentsledamoten och reformivraren Samuel Plimsoll, som förde en outtröttlig kamp för att förbättra säkerheten för engelska sjömän.

Hans kamp ledde till att det brittiska parlamentet antog The Merchant Shipping Act år 1875. Lagen tvingade fram införandet av lastlinjer på alla handelsfartyg. Detta för att förhindra de flytande likkistorna (eng. coffin ship), det vill säga skepp så överlastade att ägaren förväntar sig ett skeppsbrott för att inkassera försäkringssumman. Icke sjövärdiga skepp kom att kallas plimsollare.

Liknande lastmärken infördes successivt i de flesta andra länder, och den första internationella konventionen om lastlinjer antogs 1930 av sammanlagt 54 stater.